Maria Sveland

 

HD har bara med två dagars mellanrum skrivit om författaren Maria Sveland. Först var det en recension av hennes nya bok ”att springa” och sen var det en intervju med henne. Varför har jag inte upptäckt denna coola kvinna förrän nu? Kanske är det rent av hennes böcker som jag önskar att jag själv hade skrivit?

Maria Sveland skriver om sina hjärtefrågor, jämställdhet, kärnfamiljens olidliga ångest och flickors livsavgörande ångest. Och hela tiden med en feministisk ton. Hennes första bok ”Bitterfittan” kom ut 2007 och väckte blandade känslor hos läsare. Några älskade den, och andra kallade henne för ”kärnfamiljsmobbare”. Än idag får Sveland nästan dagligen mail från läsare som uppskattar boken. ”Bitterfittan” skrev med ett uppriktigt ursinne över svårigheterna att leva i en jämlik parrelation. Sara är 30 år, har man och barn. En dag lämnar hon allt för en veckas paus på ”tönt-Teneriffa”. Där börjar Sara tänka igenom sin situation.

 

Maria Sveland är född 1974 i Örebro och radiojournalist. 1993 flyttade hon till Stockholm och läste filmvetenskap, litteraturvetenskap och medie- och kommunikationsvetenskap vid universitet. Hon har även gått radiolinjen på Dramatiska institutet. För tio år sedan gjorde Sveland tillsammans med filmaren Noomi Liljefors en tv-dokumentär om sexualbrottslingar och deras offer, men hon har också gjort många uppskattade program för SR och SVT. Maria Sveland bor kvar i Stockholm tillsammans med sin man Olof och deras två söner Leo och Max.

Nu i dagarna kommer hennes andra, minst lika tänkvärd roman ut. ”Att springa”. På adlibris står det så här om boken:  Att springa är berättelsen om tolvåriga Emma och Julia. De befinner sig i en brytningstid; precis på steget in i vuxenvärlden. Julia lever i en traditionell kärnfamilj med mamma, pappa och lillebror. Emma med sin ensamstående mamma, den bohemiska och rödvinspimplande Annika. Julia är tyst och blyg, Emma högljudd och ständigt pladdrande. Ändå blir de bästa vänner.
De sista dagarna på sommarlovet, då staden dignar under en värmebölja, dyker det plötsligt upp en man på stigen i skogen där Emma och Julia har sitt tillhåll. En man med rabarbersvaj som både lockar och skrämmer. Hans uppdykande blir startskottet för en rad händelser som för alltid förändrar dem.

Jag tror att Maria Svelands romaner är något alla behöver läsa. Jag kan inte sluta fundera på samma sak som Sara funderar på i ”Bitterfittan”: hur ska vi någonsin kunna skapa ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar att leva jämställt med den vi älskar? Hur vi ska få ett mer jämställt samhälle är en viktig fråga för mig i valet på söndag.

 

Film:Salt

Det var länge sedan jag gick på bio i Sverige. Jag har längtat. Inget går upp emot känslan i biosalongen med den stora skärmen, de insittna röda stolarna och popcorn. När det väl var dags föll valet på Angelina Jolies senaste rulle ”Salt”. Evelyn Salt är en hårdhudad CIA-officer som har svurit en ed om trofast tjänstgöring och att kämpa för sitt land. När hon blir anklagad för att vara en rysk spion flyr hon för att rentvå sitt namn och för att en gång för alla visa att hon är en sann patriot. Men det är hon så klart inte.

”Salt” innehåller en och en halv timmes biljakter och skjutande, i bakgrunden hög klassisk musik. Det andas kulturimperialism i hög anda. Amerikanerna försöker än en gång föra över sin kultur och kristna syn på oss. Det som slår mig när filmen är slut är att publiken mestadels består av tjejgäng, både yngre och lite äldre. Den enda förklaringen kan bara stavas Angelina Jolie. Min favoritfilm med Jolie måste jag säga är Changeling. Den är rörande där hon spelar en mamma som kämpar för att hitta sitt barn.

Jag undrar vem som egentligen gillar sånt här skräp. Kvinnor? Angelina Jolie?

 

Skriven av: Josephine

Bränt barn söker sig till Elden av Cordelia Edvardson

 

Bränt barn söker sig till Elden

En självbiografisk roman skriven av Cordelia Edvardson. Hon skriver om sina minnesbilder av sin barndom, hennes moderrelation och skildringar från sinvardag i Auschwitz läger.

I stora drag handlar boken om Cordelias egen vrede, ensamhet, ångest och sina skuldkänslor. Varför överlevde hon Auschwitz läger? När så många andra miste livet. Varför hon, den ensamma, osynliga flicka. Varför fick hon leva.

 

Handlingen är stark, utlämnande och vågad. Jag tyckte bra om boken.

Cordelia har även skrivit: ”Berättelser från gränsen”.Repotage,artiklar och krönikor i urval av Agneta Pleijel. Cordelia har fått Axel Liffner-priset och Natur och Kulturs kulturpris.

 

Bokbloggaren lyran har även läst boken. Läs hennes recenssion här: http://www.lyran.net/blogg/brantbarn.jpg&imgrefurl=http://lyrannobel.blogspot.com/2009/01/cordelia-edvardson-brnt-barn.html&usg=__k9MM75pyOPrlCdX