Sländan i bärnsten av Diana Gabaldon
Äntligen är de 788 sidorna utlästa. Kommer nog dröja ett bra tag innan jag läser bok 3 i serien. Bok 1 läste jag 2007 och nu bok 2, 2012-2013.
Jag är väldigt kluven till dessa böcker, ena sidan av mig tycker om dem, den andra sidan gillar dem inte alls.
Det jag uppskattar med boken är att den är historiskt förankrad , 1700 talet.
Karl Edvard Stuart (Bonnie Prins Charles),  1744 försöker återta sin fäders tron i Paris. Men stötte på problem då den engelska flottan anlände. Så lätt skulle inte Bonnie Prins Charlie bli besegrad, 1745 begav han sig till Scottland
 en del av Högländerna ställde sig på hans sida och i Edinburgh kunde han ropa sin far till kung. Nu fick han franskt stöd och med 5000 män vandrade de in i Scottland, men slaget vid Culloden blev deras nederslag. 
 
Det som jag verkligen har svårt för i boken är att berättelsen är så klichéartad, så förutsägbar och ytlig. Det är en ren kärlekssaga mellan Claire  och Jamie Fraser. Claire lever på 1900-talet och är sjuksköterska. Hon förflyttar sig till 1700 talets Scottland, förälskar sig i Jamie Fraser.  Tillsammans utkämpar de stridigheterna mot Bonnie Prins Charles. Eftersom Claire är sjuksköterska från 1900 talet kan hon mycket om läkarkonst och blir misstänksam och kallad häxa. Hon hjälper Jamie med allt som har med förberedelser  till fälttågen.
 
Jag har ärligt svårt att sammanfatta denna bok, det händer så mycket, många namn att hålla reda på i huvudet. Ooch sen de tydliga könsindelningarna, kvinnan lagar mat, mannen jagar. Mannen får bete sig som en mansgris, vara full, spotta, fräsa och förföra kvinnor  medan kvinnan skall vara återhållsam, tystlåten och okunnig. Jag är alergisk mot sådant könsindelat, men så var det förr.
 
Det känns som om jag bara spottar ur mig ilska till denna bok, men sanningen är att den hade nog varit bättre om läsaren fick intragera sig mer i huvudpersonens känslor.
 
Hade vart kul att veta vad ni andra bloggare som har läst hennes böcker tycker. Kommentera gärna
 
 
Kolka av Bengt Ohlsson
Läser med intensitet, snabbt rör sig blicken fram över bokstäverna. Fångar mitt intresse och lusten att vilja läsa fortare, fortare, bara så fort jag kan. Jaget klamrar sig fast vid läsarens nyfikenhet.
 
Tonårsflickans känslor är verkliga, intensiva, trogna, sanna och äkta, Bengt Ohlsson gestaltar dem väl i uttrycksfulla meningar.
Ett nytt land, ett nytt språk, nya situationer att tampas med. Jaget är tonårsflickan vars pappa gifter sig med en engelsk kvinna. Ett nytt liv skall börja levas. Hela världen upplevs som överväldigande,Baksidestexten på boken lyder: Flickan känner sig vilse inne i sagolandet. Inne i henne skrapar längtan efter den försvunna modern, det gamla landet och en ilska mot det nya livet som hon inte kan behärska. 
Genom att Bengt har använt sig av jagformen når han sina läsare in på djupet och vem som helst kan sätta sig in i en tonårings känslomässiga liv. Vi alla har varit där.  
 
Bengt Ohlsson skriver boken fenomenalt bra. Han är så  närvarande i känslorna, de upplevs i nuet. Boken är välskriven, magnefik och känslomässigt stark. Jag bara älskar den.
 
 
 
17 februari
Denna söndag vill jag läsa ut boken Sländan i Bärnsten av Diana Gabaldon, en tegelstensbok. Vilket inte är min favorit, det tar så fastligt lång tid att läsa dem. 30 sidor kvar. Kan det va värre?? Egentligen inte, men har man då som jag tröttnat på bokens innehåll, författarens språk så är det trögt att läsa till slutet.  oDessutom är jag en långsam läsare, så allt tar tid.