kulturdag i Lund
Vart med M och A i Lund på kulturdag/kväll. Härligt väder,fyllt av intryck. Mängder av människor,unga och gamla. Lyssnat till performencemusik,sett och lyssnat till Flamenco, en av de vackraste och kraftfullaste danser jag vet. Bandet flamenco del sur var de som uppträdde.
Lyssnade även till flöjt,piano och sopranmusik i den vackra Allhelgonakyrkan.
cykeltur


Älskade Selma står och skådar ut över den vackra ön Ven. Med en bok i sin hand. I 12 år bodde hon i Landskrona, åren 1885-1897

Jag tog en cykeltur ut i det vackra höstvädret. Stod ett bra tag brevid Selma,spejade ut över havet. Såg fåglar flyga bort,bort till varmare länder. Båtar tuffade i hamn och Ven längst bort i horisonten. Vackert.




Oktober i fattigsverige av Susanna Alakoski

Biografi: Sorg, fattigdom, brottningsmatch med sig själv, att vilja minnas. Våga minnas det smärtsamma, det dolda, det bortträngda.  Skuld att idag  ha råd till att bo i en lägenhet, medan andra fattiga, hemlösa bor på gatan utan skydd mot väderlekarna.  Alakoskis världsbild, hennes fattigdom. Klasskrocker, hennes inre uppgörelse med svenskfinnen, finlandsvenskan.

Vi söker rötter,  mening, vi försöker begripa historien,  skriver Alakoski i sin biografi, hon söker sina rötter till Finland.  Finland som var gåtan i hennes liv och nu när hon äntligen fått tillbaka Finland är hon hemma, hemma även i Ystad.  Hon har gjort en klassresa, en klassresa som  innebär att förflytta sig mellan olika slags livsvilkor, det handlar om överträdelse från något, och till något annat och annorlunda.

Samhällspolitik: fattigdom, då och nu. Åtgärder, fångade i destruktivitet. Vilja att hjälpa. Ekonomi. Orättvisa i samhället.

Jag sammanfattar mina upplevelser och känslor genom läsandets gång av Oktober i fattigsverige. En biografi, vars klasssamhälle för mig är okänd. Svårt för mig att sätta in mina känslor till sammanhangen Alakoski tar upp. Jag kan bara utanför titta på, känna omsorg och bli ännu mer samhällskritisk. ”Med vilken rätt ska människor någonsin tvingas ner på knä, frysa, svälta, dö, oavsett vad politiska systemet heter.”?

Går det att skriva utan att såra, går det att minnas utan såra någon annan? Jag går i mina egna fotspår för första gången igen. Jag vill berätta, men i vilken form kan min historia berättas?