Farligt att förtära av Maria Lang
Jag har hört så mycket gott om Maria Langs böcker här i bokbloggar världen. Så jag tänkte, jag ger mig ut och köper en nu på den årliga bokrean, det blev Farligt att förtära. 
Och när jag nu stod där med boken i handen och läste baksidestexten på en annan Maria Lang bok som de hade i affären, kände jag igen namnen Puck, Einar och Christer. Var har jag läst om dem förrut, ja just det, tv-serien. Har nog sett alla tv avsnitt, och ja jag gillar dem mycket. 
Dock kan jag inte säga det om boken. Det har tagit mig två månader att läsa ut den. 

Handling: På Stockholms Stadsläroverk är det vårfest och dags för den traditionsenliga teaterföreställningen. I slutscenen faller hjäkltinnan på scengolvet till rungande applåder.
Det är bara det  att det inte hör till pjäsen. Hon har förgiftats med cyankalim.
Och knappt hinner polisen till platsen förrän ännu en elev hittas död. 
Vem är det som har stulit ur skolans giftskåp och vem har velat röja de kvinnliga eleverna ur vägen?.

Handlingen är hållbar, och jag förstår varför det har blivit tv-serier av dem. Lagom mycket relationsdrama, lagom mycket spänning, och lagom mycket av bakgrundshistoria. Så här långt är allt bra. Att läsa boken, krävdes envishet, och tålamod, för vilket torftigt språk det är. Ett ständigt berättande utan känsla. Och var det känsla med så beskrevs det distansierat.
Jag har aldrig gillat att läsa deckare men varför inte försöka igen, det kanske har ändrat sig, men nej. 
Betätta gärna för mig ni Maria Lang älskare, vad är det som ni fastnar för? Vad är det jag missar, eller inte förstår?